Aktiv,
alert och arbetsvillig...
Jack Russell
terrier är en duglig jaktterrier, lämpad
för grytjakt. Den är också en utmärkt sällskapshund, som
ska vara livlig, alert och aktiv och ha ett intensivt och
intelligent uttryck. Rasen skall vara framåt, orädd och
vänlig med ett gott självförtroende.
Att vara "Spannable"
är rasens kännetecken
Bröstkorgens utformning och omfång är av största vikt för en
Jack Russell terrier, den påverkar hundens möjligheter att ta sig fram
i grytet. Vid greppning ”spanning” fattar man med båda
händerna bakom hundens skuldra, runt bröstkorgen, lyfter
frambenen. Långfingrarna och tummarna bör kunna vidröra
varandra om händerna är medelstora manshänder. (En cirkel
jämförbar med en CDskiva).
Spanning guide av Liz McKinney Falling Branch
Russell Terriers, USA
Historien
om Jack Russell terrier
I England, rasens
ursprungsland, utvecklades Jack Russell
terriern på 1800-talet av prästmannen John (Jack) Russell,
som bodde i grevskapet Devon.
Mr
Russell gick i skola på Blundell's School och vid Oxford
University och det var där, enligt sägnen, som han såg den
lilla vita terriertiken med mörka bruna fläckar över
ögonen, öronen och vid svansroten och som ägdes av en
mjölkutkörare. Mr Russell köpte tiken på stället och denna
tik, kallad "Trump", blev grundstenen i en
linje av rävjagande terriers som sedermera skulle få
namnet Jack Russell terrier.
John Russell var en flitig jägare och under större delen
av sitt vuxna liv, höll han "a pack of hounds" samt
jaktterriers för att jaga räv, hans huvudsakliga
fritidssysselsättning.
John Russells terriers var huvudsakligen strävhåriga,
någon enstaka kunde vara släthårig. De var dessutom "högre
på benen", de skulle ju följa med de betydligt större
jakthundarna över markerna.
Hundarna
skulle inte döda räven, utan trycka ut den ur grytet eller "ställa den" så att den fick
grävas fram. De fick använda sina tassar och starka käkar
för att slita loss grenar och jord för att komma närmare och störa räven.
Hundarna användes inte bara för grytjakt på räv, utan
också för att jaga råttor och andra gnagare hemma på
gården.
Temperamentet måste vara stadigt, de levde i flock och
bland Foxhounds och de fick varken vara fega eller vara
slagskämpar.
Jaktlagen, (Hunt Clubs), jagade i olika sorters terräng
och hundarna utvecklades till olika typer beroende på hur
jaktmarkerna såg ut. De som låg
geografiskt långt från varandra, hade särskilt svårt att
utbyta avelsmaterial. Därför varierade typen och byggnaden
betydligt på hundarna.
De mindre Russllarna följde inte hundarna, utan bars i
terrierväskor. Det var svårt för dem att följa hästarna
och hundarna, som spårade i full fart genom det engelska
landskapet. Engelsk foxhound är en stor, högbent hund, som kan hålla
en så hög fart att en häst måste gå i full galopp, för att hänga med.
Det var alltså meningslöst att låta de små Russllarna
följa hästar och hundar.
Australien
Det
är inte klarlagt när den första Jack Russell terriern kom
till Australien, men de första importerna kom 1964. Trots
att hundarna var gåvor utan medföljande stamtavla, kan man vara
säker på att de var av bästa blod.
Till exempel fick den australiske olympiske guldmedaljören
i fälttävlan Bill Roycroft och hans fru Mavis, "Hardy"
(JRI-5) som gåva från Hertigen av Beaufort (Beaufort
Hunt Club i England) och "Kiss Me Kate" (JRI-6) som gåva från
Hertiginnan av Bedford (Bedford Hunt Club i England).
Thank you Sarah Gaffikin of
Brighthelm Jack Russells
for sharing this
information about the beginning of the Jack Russell
Terrier i Australia.
Louie of Brighthelm JRI-28
(1974-1988)
The early Jack Russells in Australia came from the UK, some
in the 60s, some in the 70s and 80s, there were dogs from Sussex and even from
the Heythrop Hunt! A Club was formed and a register started - so commenced a
pure bred Jack Russell. A breed standard (standard of perfection) was drawn up
and the natural progression was to hold shows. The breed standard incidentally
had a height range of 25cm- 34cms, reflecting that of the JRTCGB. You have to
realise that there was really no separate breed as a Parson in the 1970s, all
"Jacks" were registered together and bred together. What now occurred was a
slow but steady improvement in what we had, with breeders breeding to the
standard. Originally one annual show was held in Victoria and soon other states
followed.
The Jack Russell was still considered to be not pure bred, but of course we know
otherwise!
In Australia the National Kennel Council is made up of all states and
territories Kennel Councils - the Jack Russell Terrier Club of Australia - the
original and at that time the only Club for the breed, had been holding
discussions with the Victorian Canine Council for some time regarding recognition,
with no input from other states. I joined the NSW Canine Council, asked the
question, what did they think- was invited to a meeting, and following that was
invited to and spoke at the ANKC meeting that actually voted to recognise the
Jack Russell Terrier!
What people have to think about is - the Australian standard has always called
for a spannable dog, with a chest girth measurement, it has always asked for
brisket located at the height mid way between the ground and the withers (ie
equal body/equal leg) and there is also a weight requirement - maximum 6kgs.
These three points are considered to be hallmarks of the breed.
There are still organisations operating outside the ANKC bodies, the original
JRTCA, a Working Club or two.
Reputable ANKC breeders health test and have a strict code of ethics to adhere
to.
I brought three Jacks with me from England to Australia in 1981 - one from
Devon, one from Sussex and one we bred. I still have their direct lines today
and believe I am the breeder who has been breeding Jacks with the same
bloodlines for the longest time in Australia - closely involved with recognition
and I also co-wrote the application for the FCI to recognise the Jack Russell.
In a nutshell - the breed developed due to a breed standard, a really good
registration system, and some really good breeders. |
1972 bildades "The Jack Russel Terrier Club of Australia",
som förde stambok
och hade noggrant nedtecknade stamtavlor. Klubben hade
en växande grupp av typlika hundar, som fick
internationellt erkännande under namnet Australisk
Jack Russell terrier.
På uppdrag av FCI (Europa Sektion) utarbetade The Irish
Kennel Club ett material om Jack Russell terrier, som
användes som underlag till ett förslag, om att rasen
skulle erkännas inom FCI. I förslaget ingick en
rasstandard hämtad från Australien och 25 oktober 2000
godkändes Jack Russell terrier av FCI. Rasens
ursprungsland är alltså England men utvecklingen har skett
i Australien. Jack Russell är klassificerad som en lågbent terrier
(small-sized).
Vad betyder tillägget "/JR" på en del
australiska uppfödares kennelnamn?
För att en ras ska bli godkänd i Australien, krävs det att den har generationer av typlikhet,
en dokumenterad stamtavla med åtminstone tre kända
generationer.
Det enorma arbete
som Jack Russell Club of Australia genomförde, gjorde det
möjligt för Jack Russellterriern att bli godkänd och
registrerad som ras av Australian National Canine Council
(ANKC).
När de gamla kennelnamnen registrerades lades "/JR" till
på slutet av namnet. Uppfödarna kunde då behålla samma
kennelnamn som de haft med Jack Russell Club of Australia,
utan någon risk för sammanblandning med liknande
kennelnamn redan registrerat hos ANKC. Det var endast
tillåtet att föda upp Jack Russell med "/JR" som tillägg,
om man inte valde att omregistrera prefixet hos ANKC under
förutsättning att det var ledigt.
Tilläget "/JR" är en god värdemätare på att uppfödaren har
fött upp Jack Russell under en lång tid. Även
nya uppfödare tyckte om klangen i tillägget "/JR" och la
till det på sitt kennelnamn, men fick då inte lägga till
ett snedstreck.
Sverige
2002 började inmönstringen av Jack Russell terrier i
Sverige för registrering i SKK. Den sista inmönstringen
genomfördes på SKK:s utställning HUND2004. Någon
ytterliggare mönstring av rasen kom inte att ske, vad som
kom att gälla var att ägaren kunde söka dispens
för att få sin hund intypad, efter det att den blivit ett
år.
1 januari 2008 togs även denna möjlighet bort och för Jack
Russell terrier gäller nu samma regler som för övriga terrierraser, att ansöka om
dispensregistrering.
Den svenska avelsbasen bestod 2006 av inmönstrade
hundar, samt importer främst från Australien och Nya
Zeeland samt några enstaka hundar från Europa.
|